V 34 :)

Jag är så dum ibland, eller ibland glömmer jag helt enkelt allt som heter konsekvenser.
Min foglossning gick över idag och jag blev självklart överlycklig över attt jag skulle kunna gå ut och gå, och ut gick jag, jag gick ner på stan, gick omkring litegrann där och sen så gick jag nästan hela vägen hem, när jag hade kommit till typ Manhem så märkte jag att fan vad jag börjar få ont nu igen, men jag fortsatte såklart, sen till slut så kom Anders och hämta mej och då hade jag börjat halta igen, när vi kom hem så hade jag dubblet så ont som jag hade igår, jag verkligen led, var tillslut tvungen att ta panodil för jag hade ont i hela magen, hela ryggen, sen hela bäckent, höfter och lår, panodilen hjälpte lite men bara mot det i magen och ryggen. Men det har gått över nästan överallt nu igen, men om jag går på promenad imorgon så kommer det nog bli en kort och en seg promenad, kanske jag ska yänka på att det är 1 vecka kvar tills jag ska föda och öven om jag inte är SÅ stor som andra brukar vara så kanske man inte ska vara ute och MOTIONERA! :)

Jag är glad att jag klarade att gå ut och gå för att jag verkligen hade velat göra det, men när jag fick sådär ont så ångrade jag mej verkligen för det var så dumt att sätta sej själv i den situationen. Ska nog inta bastun idag också för det är verkligen skönt att basta när kroppen har så ont, så det blir perfekt.

Nåväl nu ska jag kika en stund på TV och sen blir det väl bastun och sen sängen! :)

Jag har haft en helt underbar helg, på nåt konstigt sätt (?) Vi har inte gjort precis nånting i helgen men ändå har den varit helt underbar för det känns som att jag har samlat ny kraft som jag verkligen behövde.
Imorgon är det Sunderbyn åter igen, och det är så skönt att jag får fara dit på koll hela tiden för att då har dom ju verkligen koll så att ingenting händer.
Hade tänkt fråga dom imorgon varför dom bara inte gör kejsarsnitt snarast, jag har verkligen hunnit fundera igenom det och det känns kanske lika bra att dom gör det, för då sätter dom lillan i Kuvös som fungerar lite som en konstgjord mage, men det bästa av allt är ju att dom kan påtvinga henne näring som inte min kropp kan.

Hon tar ju inte emot näring från mej, så jag kan ju inte kontrollera det då, och jag kommer ju garanterat få göra kejsarsnitt iallfall eftersom att hon vägrar vända på sej i magen och läkaren vill inte vända på henne eftersom att han tycker att hon är för ömtålig. Såå.. då kan dom ju göra det snarast så slipper jag gå runt och oroa mej över att hon inte får tillräckligt med näring (?)

Sen är ju inte jag den där personen som verkligen ser framemot en förlossning och jag kommer förmodligen aldrig att bli det heller, för att jag är lite mesig, jag ser inget speciellt vackert i att föda, spricka och sys, jag vill bara att födseln ska vara helt smärtfri (vilket den hur som helst inte kommer vara) och att jag sen ska få hålla i mitt lilla charmtroll som för övrigt kommer vara den sötaste varelsen som har funnits på den jord!

Jag har ju blivit sjuk också, men det skrev jag säkert om i förra inlägget, känns lite jobbigt att vara sjuk, speciellt när det gäller förkylning som man verkligen inte på nåt sätt kan bota, jag har verkligen snytit sönder min näsa med hjälp av 2 hela toarullar och de är bara under helgen, resten av dagarna har gått ut på att dricka så mycket te som möjligt, äta massor med C-vitaminer och försökt hålla mej undan från panodiler, jag hatar att snora för det finns inget mera avtändande en snor, eller jo.. slem!

Men man känner sej så jävla äcklig när man går runt och snora och speciellt när den härliga svininfluensan härjar för då tror ju varenda jävel att man är svin-smittad, och vågar typ inte ens hälsa på en, haha. Jaaa.. man känner sej helt enkelt väldigt ovälkommen överallt.

Rösten försvinner som tur är bara på morgonen och om jag har en sen kväll, sen har jag den kvar resten av dagen och min vanligtvist hemska hosta har inte infunnit sej ännu, tack O lov, för då skulle varken jag eller Anders få en blund, för de vet alla som har sovit med mej och min hemska förkylningshosta att det inte finns värre "ofrivilligt-uppesittar-metod", inte ens mina snarkningar är värre och då är det illa!

Nåja, jag tror jag ska hoppa i duschen nu så att jag är ren, fräsch och fin imorgon hos läkaren, ska försöka orka upp en stund innan så jag får sminka till mej litegrann så att jag känner mej lite fräschare, jag brukar göra så när jag är sjuk, gå och sminka mej så att jag känner mej frisk för då blir det åtminstone inte psykiskt och ibland känner man sej lite friskare än vad man gjorde innan, haha. STÖRD (?)

Förresten så vill jag bara upplysa alla som läser min blogg och har hört Anders prata om "Sirpa" att vårat barn  inte ska heta Sirpa, det är Anders "finn"-namn när hon är arg och mitt "finn"-namn är Pirjo, frukta ej :)





/M

Jag är bara lite bitter!
Jag hatar när man klagar och tycker synd om sej själv och nu på sista tiden så tror jag att det har kommit att bli lite av en vana för mej, haha, att tycka synd om sej själv. Dels för att det har hänt så mycket men sen tror jag att några hormoner spelar in i bilden också.
Just nu sitter jag här med feber för 4:de dagen i rad ochvill inte knapra i mej en massa panodil eftersom att jag försöker undvika sånt, jag snorar och låter illa och börjar snart få sår runt näsan för att min kropp verkar vilja döda alla mina vita blodkroppar, SOM verkar vilja komma ut i form av snor. Jag nyser varannan sekund, jag är så förbannat trött att jag knappt orkar lyfta mej för att hämta mitt värmande te och alla vitaminer som jag verkligen försöker trycka i mej själv. MEN det kunde ha varit värre, jag har åtminstone inte svininfluensan (peppar, peppar)

Min lilla mage verkar ha slutat växa nu, eller iallafall den lilla krabaten verkar ha viljat sluta växa, hon som ligger därinne och sparkar mej varje gång som jag råkar lägga mej på hennes högra sida. Japp, hon har gett upp allt som har med växandet att göra och tydligen har min kropp även gett upp med att producera fostervatten, för detär tydligen också brist på, det kanske kommer bli ett kejsarsnitt, får gå nu varannan dag på tillväxtkontroll i Sunderbyn och med mej har både jag och Anders en packad väska ifall att vi blir tvugna att stanna för det har dom bett oss om.
Jag är faktiskt inte speciellt orolig eftersom att jag verkar ha hittat den perfekta doktorn att ha koll på de lilla busfröet, jag känner mej säker på att hon kommer komma ut lagom i tid för att må bra, även om det är om några dagar eller om 4 veckor som det är planerat och kejsarsnitt har jag absolut ingenting emot, så vilken väg hon än väljer bli bra bara hon mår bra.

Så nu varje dag här framåt så är det väldigt passande med min sjukskrivning och den kunde inte ha kommit mer perfekt, jag är sjuk och jag behöver verkligen ta det lungt så att min lilla krabat också kan ta det lungt och försöka att bli lite större, jag är beräknad om nästan exakt en månad och hon väger bara 1800 g nu, läkaren har inga problem med att hon är av den mindre sorten efetrsom att hon inte hade kunnat vara så jätte stor i min lilla kropp, men han är däremot väldigt bekymrad över att hon mitt i allt inte vill växa till sej och har inte gjort det på några veckor, och så här på slutet ska hon växa allt mer, hon ska snart vara leverans klar jue :) MEN det kunde ju också ha varit värre, tex om min barnmorska hade fått bestämma så hade detta aldrig upptäckts och jag hade inte fått gå på alla kontroller och då hade dom inte haft den kollen som dom har nu och som dom behöver ha nu, speciellt i bristen på mitt fostervatten.

Nu ska jag återgå till att dricka te och knapra i mej vitaminer så får jag skriva här en annan dag.

 

PussOKram

Jag önskar dig inte en stenfri väg, men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikligt mått och vänner att lita på.

Tiden går bara fortare och fortare...