Som förutspått så hamnade jag på soffan sovandes och vaknade upp först nu, det har varit väldigt skönt att vila en stund faktiskt, och det bästa av allt var att jag kunde skratta mej HALVlycklig när jag vaknade och upptäckte att det värsta av min foglossning hade försvunnit, det hade ersattas med lite magont istället, och det är absolut aldrig roligt att ha ont i magen (därför var jag bara HALV lycklig) eftersom att det brukar vara den största anledningen till att jag annars aldrig kan sova om nätterna eller vaknar 500000 gånger per natt, men nu är det en sån där magont som inte gör så mycket, det gör inte sådär fruktansvärt ont och är betydligt skönare än den foglossningen som jag har haft nu i 2 dagar då det har känt som att mitt vänstra ben ska ta och trilla av från höften så fort jag har rört på mej.
Det är lite "pest eller kolera" det där :)

Fast jag har faktiskt kommit på anledningen till varför man har så förbannat ont överallt under tiden man är gravid, det är för att man ska höja sin smärttröskel en gnutta, för det här är ju absolut ingenting mot för hur ont jag kommer ha sen när jag väl är på väg in på förlossningen och när jag väl ska trycka ut barnet, och hur ont jag kommer ha efter förlossningen, då kommer min nuvarande smärta vara som bortblåst, det kommer säkert vara pinsamt att jag har tyckt att det här har gjort ont.

Jag kommer väl mest troligt dö när jag ska föda för jag tror inte att jag tål någon smärta alls, tänker bara på hur förbannat ont det gör att slå tån i en dörrtröskel eller klämma fingret eller hur ont det gör när man råkas bryta en nagel rakt bakåt, näää.. det är nog bara för mej att börja tro på gud och börja be!