Mitt känsliga jag.

Jag har alltid varit världens mest känsligaste person, jag kan börja gråta för vad som helst, jag gråter om det är nåt sorgligt eller ngt rörande på TV, jag gråter om någon är elak eller om någon är snäll eller om jag själv ska beskriva något snällt som ngn gjort eller så gråter jag om nåt jobbigt händer, jag gråter även om jag skulle bråka med mamma (händer tack och lov inte så ofta) och sen gråter jag om jag bråkar med min bror, om jag är besviken över saker, jaaa - över allt!

Förut grät jag ofta när jag skrattade också, inte så där att man skrattar så mkt så det rinner tårar, nej, utan jag börjar skratta och sen blir det nåt knäpp i hjärnan så jag verkligen börjar gråta, jag känner att jag blir ledsen över nånting, fast jag egentligen är glad, sen börjar jag storlipa och sen börjar jag skratta över att jag är så knäpp och då gråter jag bara ännu mer..

Men ibland har jag även dom perioderna då jag ska gråta över absolut INGENTING, en sån period håller jag på hamna i nu, då gårter jag framför datorn, eller så gråter jag då jag spelar Xbox eller ser på en komedi... dom gångerna har jag absolut heller ingen aning om varför jag gråter, jag är helt tom, jag fattar inte ens att det rinner saltvatten från ögonen eftersom att jag oftast bara sitter som ett kolli, jag tänker ju inte ens på nåt sorgligt  och när jag börjar gråta så känner jag varken sorg eller lycka (?)



Igår när jag var på jobbet så fick jag nån ny gråt period, jag mådde inte så bra igår, då satt jag iallfall framför datorn och jag hade ont i magen, huvudet, nacken och mådde lite dåligt. Då ringde det ingenting och  jag satt och kallsvettades och så kände jag bara en klump i magen och sen höll jag på att börja gråta och fick ingen luft, jag kunde knappt andas alls, det var en sån gång då jag inte tänkte egntligen på nånting men fick världens klump. Så nu har jag fått nån ny konstig period.


Jag gissar på att det är så mkt som händer i mitt liv, jag har det jättebra, underbara vänner & en omtänksam pojkvän. Men det är så mkt annat som ligger och gror inom mig, jobbiga saker som jag känner att jag inte orkar ta itu med. Jag tror att jag snart kommer få nån flipp eller nånting, jag hoppas såklart inte det, men om det jag fick på jobbet var nån slags mini panikångest-attack så kanske jag kommer få en större panikångest attack nån annan gång, för ibland kan jag känna att jag verkligen inte orkar med några motgångar mer, och då menar jag verkligen inte ens den minstaste motgången. Jag tror bara inte att jag klarar det just nu. Har nog så mkt att reda ut, lägenheten står jag fortfarande & betalar för, alla dessa omställningar i mitt liv, vänner som försvinner, Hussni, katterna, pengar och allt.

Jag levde kanske i en bubbla förr & hade kontroll på allt i mitt liv. Nu har allt förändrats och det känns som om jag inte orkar med det. Jag känner mej inte lika stark som jag har känt mej förut då det hände massor i mitt liv, då kände jag att jag klarade av allt, men nu känner jag inte så ngt mer, för det är redan så mycket motgångar just nu, gällande allting.


Nåja, nu får det vara som det är så får jag fortsätta att leva en dag i taget och försöka att inte tänka så mkt på allt & oroa mig i onödan. Allt löser sig nog ändå tillslut.




Lördag: