Ibland kommer det över mej som ett slag i ansiktet, att du faktiskt inte finns här längre.
Jag vet inte hur många gånger jag mitt i allt tänker att du snart kommer promenerandes på gatan och ska hälsa på och jag vet inte hur många gånger jag har tänkt ringa dej för att fråga hur allt är, och jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag ska ringa och kolla om du inte kan komma hit och sova när Anders är borta på jobb.

Det finns stunder då jag känner att jag verkligen behöver krama dej igen, att jag bara MÅSTE få se dej, att jag måste få prata med dej när jag är ledsen. Det finns så mycket jag vill säga till dej, jag behöver verkligen få prata med dej en sista gång, jag måste få höra hur mycket du älskar mej, och jag behöver säga till dej hur mycket jag älskar dej. Det börjar bli jobbigt nu...



Nu sitter jag framför TV:n och ska snart lägga mej i sängen och försöka sova.
Vi var ute och gick idag och det var riktigt skönt, synd bara att jag grävde i mej popcorn, chips och choklad när vi kom hem, haha, dålig självdiciplin. Jag lyckades iallafall hålla mej till en sallad till lunch och middagen bestod av lövbiff och broccoli så lite nyttigt var det iallafall.

Jag saknar Anders.. men idag kom jag fram till att jag gillar att sakna han, däremot så hatar jag när han inte är hemma.

Nä, nu måste jag verkligen kasta mej i sängen, mornarna är tidiga nuför tiden :)

Kram på alla.