Jag tycker att det är extremt svårt att stoppa ord på känslor och lägga ord på hur mycket någon betyder för en.


Jag älskar Anders otrolig mycket och han betyder otroligt mycket för mej och han är en helt fantastisk pappa och klart att vi ha har haft det tufft och jobbigt men det är nog ingenting vi inte skulle klara av eller hitta en lösning på.
Jag blev med barn väldigt tidigt i vårat förhållande och många kanske tycker att det är jätte konstigt att VI två bestämde oss för att behålla barnet eftersom att många väntar i åratal på att skaffa barn men allting har käännts så självklart med Anders och när jag träffade honom så sa jag till Elin att om det är någon jag nån gång ska skaffa barn med så är det med han, och VIPS så blev jag gravid.



Under 9 månader av vårat förhållande så har han alltså fått stå ut med en hormon-bomb till flickvän, en flickvän som hade det väldigt tufft under hela graviditeten, med massor av jobbiga saker som hade hänt just innan och under 13 månader har vi haft ett helt underbart barn, den allra finaste i världen och under 6 månader innan allt det här så lärde vi alltså känna varandra men vi levde med varadra 24/7 direkt vi träffades och jag fick känne mej så  där otroligt speciell som bara han har fått mej att känna, jag var hans värld och hans allt.



När man skaffar barn så har man en stort och tufft ansvar och jag var beredd på att det skulle vara tufft och ha barn vilket jag faktiskt inte tycker att det har varit, jag var beredd på att lägga mej själv åt sidan och att min egna tid skulle vara minimal och att min sömn skulle vara minimal men det jag tycker har varit allra tuffast är att försöka ha tid för varandra. Man lever med varandra, man sover med varandra, man äter tillsammans och man gör i princip allt tillsammans men ändå umgås man liksom inte på nåt konstigt sätt med varandra.

Det är inte konstigt att jag föll för Anders och att jag ville ha barn med honom för han är en jäkel på att umgås med barn, han älskar barn och alla barn älskar honom, han är en glad, positiv, skämtsam och rolig kille och har defenitivt kvar sitt barnasinne (Perfekt för mej). Han är sjukt dålig på att ljuga så därför talar han alltid sanning och är som jag brukar säga BRUTALT ärlig mot alla, han har en fantastisk utstrålning och han är väldigt lättsam och rolig att umgås med så det är inte konstigt att han så mycket vänner som han har, dessutom så tänker han på alla och sätter alla andra på första plats före han tänker på sej själv. 

Han är ansvarstagande och han är hjälpsam, men han kan vara en slarver också så man får bli galen!!:)
Han vet i vilka situationer han ska vara allvarlig och i vilka han ska vara skämtsam. Han har skämt bort mej otroligt mycket, och i början om jag var ledsen (vilket jag var hela tiden i början efter Thomas död) så kunde han bara komma och krama mej och bara kramas hur länge som helst medans jag bara fick gråta och han lät mej aldrig någonsin sitta inomhus och skapa en depression och var jag arg så visste han precis hur lagomt skämtig han skulle vara för att jag inte skulle bli ännu argare.
Han är helt underbar helt enkelt och det får han höra ungefär NOLL gånger :)



Jag är sjukt duktig på att säga om jag tycker nånting är fel, vilket jag absolut tycker att man ska göra också så att man kan göra allt ännu bättre men då är jag istället sjukt dålig på att säga när nånting är bra också och där tror jag det kan brista lite, haha, man ska kunna ge både ris och ros!

Men Anders, JAG ÄLSKAR DEJ, Du är Bäst! :)