Lycka.
Det är som att man kan se igenom molnen nu, självklart känner jag mej ledsen ibland eller tom kanske man kan beskriva de som, men allt verkar gå åt rätt håll nu och nu på väldigt väldigt länge så har jag kännt lycka.
Det är massor som händer i mitt liv nu, massor med bra saker för en gångs skull!
I Hate This Part
Jag vill tro att jag är väldigt stark person och att jag än så länge har tagit allt ganska bra men jag vet inte om det är för att jag inte förens nu har börjat förstå riktigt, för jag har som sagt först nu börjat se allting som de är, men om jag fortsätter som jag gör nu och låter allt komma lite då och då så tror jag inte att jag kommer bryta ihop totalt och jag tror att jag kommer klara mej då, det ända jag inte kan låta bli att undra är; när är egentligen allt värst, när har man verkligen nått botten?
Jag är också så fruktansvärt rädd att jag ska glömma saker, tex hur han pratar, hur han öppnade dörren eller hur han knackade när han kom och hälsade på, hans skratt, hans leénde, hans skämtsamma sätt och såklart hans skrytsamma säät, jag minns allt det där nu om hur han skröt om mej till alla, och hur hans skratt lät och hur hans röst lät men jag är riktigt rädd att jag ska glömma det, det är nånting som jag vill ha kvar i minnet.
Jag och Thomas var precis som bästa vänner och har alltid varit det vi har alltid tagit hand om varandra, och varenda gång vi träffade nya människor så såg alltid alla hur otroligt nära vid stod varandra, alla kunde se det och jag är så ledsen över det, att den relationen vi hade kommer ingen någonsin kunna ge tillbaka till mej, den vänskapen, dom banden och den gemenskapen vi hade, vi kunde prata med varandra om allt han visste alltid mina innersta tankar för jag visste att han aldrig skulle dömma mej att han alltid kommer älska mej vad jag än kände eller hade för åsikter om saker och ting så skulle han alltid stå på min sida.
Jag tänker på dej och jag kommer aldrig någonsin glömma dej och jag tänker alltid ha alla mina minnen kvar jag tänker leva på dom, jag är glad att jag fick känna dej i alla mina år och du har lärt mej massor med dåligheter och massor med bra saker :) Jag kommer vårda dom jag har kvar så mycket bättre och jag kommer själklart fortsätta att göra dej stolt i hopp om att du på nått sätt kan se mej. Det fanns ingen annan som du och du var den absolut bästa storebrorn man kunde önska sej. Jag ska försöka klara mej igenom det här på bästa möjliga sätt och jag tänker fortsätta drömma om dej. Jag kommer aldrig sluta kolla mej runt på stan eller glömma bort att du inte lever för det skulle inte gå, jag kommer fortsätta förneka allt så länge det går men när det inte går längre så ska jag låta dej leva kvar och jag ska prata om dej och alla fina minnen jag har. Min plats i mitt hjärta som fanns för dej kommer alltid finnas kvar och självklart kommer jag alltid att hoppats att jag får se dej igen och ge dej en kram, en stor kram och jag kommer alltid att hoppas när jag kommer till mamma att du ligger i soffan så att jag får springa och hoppa på dej som jag alltid gjorde förut, eller att vi kunde fortsätta bråka om vilken tv-kanal vi kunde se på.
Jag älskar dej för alltid, du var bäst!
When the angels are sleeping.
Less, ledsen, sårad, besviken, förjävlig ångest, massor med gamla minnen och den här jävla tröttheten.
Varför måste allting komma hela tiden snälla låt mej bli en apatisk jävel utan känslor, eller lås in mej i en stuga mitt i ingenstans? När ska jag någonsin må bra igen, när ska jag få dom där lyckliga känslorna och när slutar allting dåligt hända runt omkring mej? Aldrig(?)
Jag orkar allvarligt ingenting mer, jag gör verkligen inte det, inte nu!
Stay with me.
Sen vill jag säga till alla som inte förstår hur mycket ni ska ta hand och vårda era närmaste att det är otroligt viktigt att ni gör det, att ni tar hand om alla för en dag finns dom inte mer, det kommer hända oss alla någon gång att någon som vi älskar kommer ryckas bort från vårat liv, så ta hand om dom medans dom finns där, för det kan jag säga att jag är otroligt glad över att jag gjorde och fortfarande gör, jag lärde mej det väldigt tidigt att man aldrig någonsin ska ta någon för givet och det är verkligen så, det är så lätt att man gör det i alla föhållanden som man har till andra människor.
Jag vill säga en gång till hur otroligt tacksam jag är för allt stöd som alla mina näraste och allra käraste har gett mej och då menar jag allihopa, tack vare er så orkar jag än så länge upp ur sängen och ut från lägenheten, ni är så mycket värda i mina ögon och jag skulle aldrig byta ut er för alla pengar i världen. Även om jag har varit jobbig att umgås med för att jag kanske är extremt tråkig just nu eller är så jävla trött hela tiden så vill ni ändå ha mej med er och tar hand om mej och försöker pigga upp mej och ni skulle bara veta hur mycket det betyder. All plats i mitt hjärta är för er!
Visst hade vi roligt på Alla ♥-dag?
Stay with me, don´t fall asleep to soon, the angels can wait for a moment.
Don't cry for me when i'm gone, no point of wasted tears our time will come one day and i'm
just confronting my fears, though its not really a fear it's more like a destiny some
times i sit and wonder is this, life really for me, cause' ive seen, seen, heard, felt, I'm done.
I hope ur proud of where i've come, you've seen me grow and helped me through,
and there is no repayin' you, i'm here and i feel like im delayin' you, betrayin' you,
And when im gone i hope theres someone savin' you.
I wanna see your face, every time i come home cause' I cant leave u like this
In this cold world alone, but, in this life were livin' who knows when ill be gone,
I don't wanna leave you, with what ifs, now i'm in for long.
Theres to much to prove, and sometimes i wonder what I really have to lose, and then
I really see its not all about me, I wanna shield you from this harsh mad reality, its real.
To the world, life's a game and we need to play it correct, do the right moves and don't get caught
up in loadsa mess, be calm don't be stressed, be sure to pass the test,
stand ur ground an don't let others put you to the test.
Stay with me, don´t fall asleep to soon, the angels can wait for a moment.
I Belive..
Jag har försökt på alla möjliga sätt att bygga upp mitt liv igen, jag har alltid klarat mej förut med allt jag har gått igenom men ibland känns det som att bägaren snart ska rinna över och att jag faktiskt inte ska klara nåntig mer, det kan vara sånna riktigt små grejjer som gör det som får mej att känna den där obehagliga känslan som nästan känns på nåt sätt som att man snart ska sprängas och den man går och bär på är så otroligt tung, hela kroppen känns som en säck.
Igår fick jag en lycklighetskänsla, den varade bara i några sekunder, men det var så otroligt skönt, det var så sjukt att känna sej lycklig, och jag la märke till den så otroligt snabbt att jag nästan tror att det var jag själv som på nåt sätt hejdade mej när den kom som att jag inte fick vara lycklig. Den biten måste jag jobba bort för den har jag haft allt för länge.
Jag tänker ofta på Thomas och jag har så otroligt fina minnen av honom, men jag vill inte ha alla minnen, jag vill ju ha honom tillbaka, men det kommer jag inte att få, det är så sjukt när man måste tänka att man aldrig mer kommer se honom, aldrig mer krama honom eller nånsin få prata med honom. Och att det hände så plötsligt är nog det som gör att jag ännu inte kan acceptera det och tro på det, att jag faktiskt 3 månader senare förnekar det, fast jag har fått se alla bevisen så är det inte sant, jag kan verkligen inte acceptera det på nåt sätt.
Jag pratade med Thomas samma dag som det här hände och frågade om han inte ville komma med och äta lunch men han hade just ätit, och jag önskar så att jag bad honom komma ändå så att jag hade fått en sistsa kram eller kanske på nåt sätt att jag hade kunnat hindra det här från att hända, att vi kanske kunde ha farit och åkt bil och hälsat på någon.. men han kom inte.. och nu får jag inte den sista kramen.
När jag fick veta att han hade dött så fick jag veta det via rykten och då hade Thomas varit död i 2 dagar, det gör nog det hela ännu svårare att acceptera och bearbeta eftersom att det var ryktesvägen och ingen som kom och se det, att inte polisen eller läkaren sa det, eller att mamma fick veta det och att hon sa det, utan nu fick jag säga det till mamma att det KANSKE hade hänt.
Snart har vi gravnedsättningen och då är det det sista i hela processen, förutom sörjandet som jag hoppas kan komma då.. att jag kanske får påbörja bearbetningen för det vill jag så ärna göra och jag behöver få göra det så att jag kan fortsätta med mitt liv, inte samma liv som jag har haft utan börja på ny kula.. fast på något sätt så känns det som att det inte kommer hända, att man aldrig kan gå vidare.. jag vill ju inte glömma men jag vill leva igen och känna lycka igen, känna att jag har något syfte med mitt liv (?)
Leave out all the rest
Jag har så mycket på mitt hjärta som jag aldrig kommer få ut och kunna göra nånting åt, så mycket som jag skulle vilja ha sagt eller ibland kanske inte ha sagt, så mycket som jag kanske borde ha gjort som jag aldrig kan göra nu.. det är verkligen helt sjukt och när jag tänker på det så slår det ner en liten blixt i huvudet där jag faktiskt förstår vad som har hänt och det gör så ont just då, just sekunden då jag förstår att allt är inte bara en mardröm!
Jag försöker hålla hårt i dom jag har kvar och ta väl hand om alla, och jag försöker att vara på topp varje dag så att ingen ska känna att jag är någon som är jobbig att vara med, jag gråter inte, jag beklagar mej inte och jag försöker verkligen bara vara positiv och det går bra men så fort jag blir ensammen så blir det riktigt jobbigt för då kommer alla känslor och då sitter jag där själv med dom, ibland vet jag inte ens hur jag egentligen orkar leva, hur jag orkar vara glad eller ens le åt någon.. men jag víll inte för allt i mitt liv vara en sån där människa som tar ut min egen huvudvärk åt någon annan eller vara less åt någon annan, jag vill inte att andra ska må dåligt bara för att jag mår dåligt. (det är nog därför jag skriver mkt här, för då får jag säga det till någon men man måste inte läsa)
Jag mår inte bra, jag mår inte ens egentligen okej, men jag lever och dom jag har kvar lever och jag är nöjd med det, allt jag behöver är dom jag har kvar och det är också dom jag kommer kämpa för i resten av mitt liv.
Jag skiter egentligen i allt annat för det är allt som räknas, inget annat räknas i slutändan, bara kärleken för alla man bryr sej om.
I dreamt I was missing
You were so scared
But no one would listen
'Cause no one else cared
After my dreaming
I woke with this fear
What am I leaving?
When I'm done here?
So if you're asking me I want you to know
When my time comes
Forget the wrong that I've done
Help me leave behind some
Reasons to be missed
Don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory
Leave out all the rest
Don't be afraid
I've taken my beating
I've shared what I've made
I'm strong on the surface
Not all the way through
I've never been perfect
But neither have you
So if you're asking me I want you to know
Forgetting
All the hurt inside you've learned to hide so well
Pretending
Someone else can come and save me from myself
I can't be who you are
Given
Jag försöker ständigt hålla en god min och ibland går det inte, ibland spricker bubblan och klumpen i halsen..
Allt känns mycket mycket värre vissa dagar än vad det gör andra dagar och det är dom dagarna som man egentligen bara vill ha tröst, man vill att någon ska hålla om en i flera timmar och att man bara får gråta, och dom dagarna vill jag gråta länge..
Men är det nånting jag har lärt mej i mitt liv så är det att man ALDRIG får ta någon för givet, absolut ALDRIG, aldrig sin familj men heller aldrig sin partner, det är så otroligt farligt att göra det!
Alla kanske inte just dör, men personer kan försvinna ur ens liv på olika sätt!
Så kom ihåg det, var glad när din mamma ringer och tjatar, för du har en mamma som kan ringa och tjata, och var glad när din vän är arg på dej över nånting för det betyder bara att du har en vän som bryyr sej om dej, och var inte ledsen när din partner och du har olika åsikter, det betyder att du har en partner som du bryr dej om och som bryr sej om dej och det är väl egentligen bara bra att alla inte har likadana åsikter ?
Ta bara aldrig någon för given, ge inte upp dom som står dej närmast, bråka inte med dom som står dej närmast, vårda istället eran relation och gör den till en bättra relation, uppskatta varandra bättre!
Ta upp telefonen ibland och skicka ett medelande till någon du inte har pratat med på länge eller ta upp telefonen och skicka ett medelande till era föräldrar och berätta hur mycket dom betyder för er och hur mycket ni älskar dom, eller ta upp telefonen och skicka ett gulligt sms till den du har kär, få dom att känna hur viktiga dom är och hur mycket dom betyder för er. Bråka inte om småsaker med alla, för är det verkligen nånting ni inte kommer bry er om ifall nånting händer och var inte otrevliga mot era närmaste för det kommer ni bara må dåligt över ifall nånting händer.
Jag lovar er, att det är det bästan ni kan göra för erat eget välbefinnande och för era närmastes välbefinnande.
Lite omtanke är allt som behövs.
All I can think about is you!
Jag försöker fortfarande leva, det är svårt men jag har stöd och för det mesta så tar jag mej faktiskt upp från sängen på morgonen även om det är fruktansvärt tufft att fortsätta leva, på nåt sätt är det som om man inte vill fortsätta leva, man känner sej egentligen dum när man gör saker, men samtidigt så vet man hur viktigt det är att försöka.
Jag är en sån person som inte vill vara besvärlig så jag pratar kanske inte så mycket om händelsen med alla eftersom att jag alltid ska hålla mej från tårar, det är en mur jag har byggt upp sen några år tillbaka, fast jag egentligen hela tiden går och tänker på Thomas och på vad man själv hade kunnat göra annorlunda eller vad jag ville säga till honom innan det här hände, eller när jag bara egentligen vill vara sorgsen och ledsen och bli tröstad med en lång kram så har jag blivit ett proffs på att hålla leéndet på läpparna och prata om något annat istället.
Tror aldrig att den här fruktansvärda känlan kommer att försvinna från min själ och jag tror aldrig att jag kommer att må riktigt bra igen nånsin och den är så hemsk.. jag läste en artikel om att när man förlorar någon så tar det MINST ett år att ens acceptera vardagen utan den personen i närheten, men det känns som att jag aldrig någonsin kommer att acceptera det.
Idag har det gått exakt 1 månad sen det hände och för mej känns det som att det har gått 2 dagar, imorgon har det gått 1 månad sen jag fick veta vad som hade hänt, allt är så sjukt, riktigt sjukt. Jag har nog inte riktigt ens börjat sörja på riktigt än heller för jag vet inte hur man gör.. kan någon förklara?
Eller förklara hur man går vidare, hur man hittar orken och glädjen igen, hur man gör för att må bra?
Jag tror jag behövde skriva av mej lite, och tack ännu en gång för allt stöd som alla ger mej det är verkligen guld värt att få ha alla underbara människor i sin närhet och jag hoppas att alla börjar ta hand om sej själva och om alla andra lite bättre, se männsikor med deras underbara egenskaper istället för att se fel.Love <3
Thomas- Allt jag önskar och vill är att inget av allt det här var sant, att du bara kommer tillbaka som om ingenting hade hänt, att jag skulle få höra ditt skratt och din röst igen, att vi än en gång kunde hitta på nåt tillsammans, bara se på en film hade varit perfekt! Eller åka till Finland på solsemester (och sola solarium) som vi skulle göra någon gång och att vi skulle hinna ta den där utlandsresan, eller flytta som vi hade tänkt göra till en annan stad. Vi skulle ju också köpa mammas hus när hon skulle flytta vi hade ju massor med planer på framtiden!
Jag vet att du vet att jag älskade dej mest av allt på jorden och jag vet att du vet att jag brydde mej otroligt mycket om dej och att jag var orolig för dej, men jag hoppas också att du vet att alla små dískussioner som vi hade var enbart för att jag brydde mej om dej och mamma också, vi bråkade aldrig men vi hade ibland olika meningar.. jag önskar så hårt att du fanns kvar här vid min sida så att jag bara får krama dej, gråta glädjetårar och berätta hur mycket jag älskar dej.
Trots alla bevis så har det här inte hänt för det är knäppt och det är inte alls meningen. Jag drömmer om dej nästan varje natt, att du kommer tillbaka och ibland är jag arg för att du fick oss att tro att det var sant fast jag är ändå fruktansvärt glad att det inte var sant. Jag glömmer dej aldrig det lovar jag, och min plats som fanns för dej i mitt hjärta kommer förevigt finnas kvar och jag önskar att vi någon gång ses igen! Thomas jag älskar dej!
Thomas.
Jag önskar självklart fortfarande att det inte är sant och att jag får se honom komma gåendes på gatan, ibland brukar folk väcka mej till verkligeheten med att jag måste inse att han faktiskt inte kommer att komma och gå på gatan.. men jag vill inte inse.
Begravningen var det värsta jag har varit med om på länge, det är då man liksom förstår att man inte kommer att träffa min älskade bror nånsin igen, men man förstår bara för stunden sen fortsätter man förtränga det.
Hur ska jag gå vidare, kommer jag kunna gå vidare, och kommer jag nånsin att må bra igen?
Jag har svårt att tänka mej det just nu och varje morgon jag vaknar så undrar jag hur jag ska orka leva igenom denna dag.
Jag kommer iallafall alltid att tänka på dej min bror med kärlek, och jag är så glad att du var just min bror och att vi hade den kontakten som vi hade, jag kommer alltid älska dej, alltid!
Grattis Thomas!
Sedan vill jag bara säga: Tack för allt stöd ni alla ger mej, ni är verkligen änglar allihopa och jag är så glad att jag har så underbara vänner, och alla andra som ger mej stöd också, ni betyder allt, utan er hade jag inte stigit upp ur sängen på morgonen.
Jag älskar dej mest!
Jag älskar dej mest av allt, jag vill ge dej en kram, jag vill hålla om dej! Det finns ingen jag älskar så mycket som dej!
Du var mitt allt!
Varför Thomas, varför just du? Du var inte värd det här, du hade allt framför dej!
Jag kan verkligen inte förstå, och det går inte med ord att beskriv hur mycket jag vill att du ska komma tillbaka, att det inte är sant! Hur går jag vidare utan dej!!?
Jag älskar dej bror.
Fredag, går kväll! Lite bilder.
ÅNGEST med stora bokstäver.
Nu blir det nya tag!
Mamma tvingade med mej och nöjd är jag, nu kommer jag börja igen, det vet jag för det var så HÄRLIGT! Jag har fått tillbaka känslan och jag trodde verkligen inte att jag skulle få tillbaka den igen, men den fanns där bakom alltihop och jag känner verkligen hur glad man bli av träningen!
Jag ska börja äta rätt igen också, men allt det där får komma eftersom, jag hoppas att jag har riktigt mycket träningsvärk imorgon!
När jag tränade som mest förut så tränade jag ju på gym 5 dagar i veckan och sprang alltid typ 1 timma varje dag även under mina "lediga" dagar, för jag var ju typ träningsnarkoman och jag visste exakt hur jag skulle äta och jag var verkligen inne i det där med träning! Jag ökade vikterna hela tiden men jag fick ALDRIG träningsvärk för jag var så tränad. Nu när jag var och städa i lägenheten igår så var jag tvungen att lyfta ganska mycket och gissa om jag hade träningsvärk idag, haha, fast det känns inte så bra att gå från hårt tränad så att man aldrig fick träningsvärk fast man ökade vikterna hela tiden till att bli en soffpotatis som får träningsvärk av att städa!! Men nu är jag back in the game igen! Och jag ÄLSKAR det!
Puss på er alla och önska mej lycka till med träningen för jag är Sååååå peppad!
Allt försvinner!
Sitter på jobbet nu och har snart möte, har massor med samtal att ringa efter det.
Jag tog tummen ur igår och for till lägenheten och städa 2 rum, men det är inte i närheten klart, när det gäller en flyttstädning så måste man putsa fönster, typ skrubba väggarna, rengöra varenda liten grej i garderoberna och alla skåp. Det får ju inte vara det minsta lilla smuts på nåt ställe. Köket är värst och det ska jag nog ta sist, tror bland annat att det kanske växer maskar i kylskåpet så jag vågade inte öppna det igår, haha.
Ska FÖRSÖKA ta tummen ur idag också och kanske städa hela sovrummet med putsning av fönster och allt ;D Tvätta måste jag göra också, all tvätt som finns där, det är massor. Skulle borda ha heltid för att städa lägenheten.
Nåväl, nu ska jag ge bort alla mina pengar, så vi ses!
Vårkänslor!
Det var så jäkla fint väder ute och för första gången på läänge så fick jag världen lycko känslor, hade så önskat att jag var ledig nu och bara kunde få gå runt och känna mitt nyfunna lyckorus, det är så fruktansvärt härligt! :)
Imorgon ska Elin få slinga mitt hår och klippa topparna lite så att det ser frächt ut! Skulle kanske kunna gå förbi Chili också och köpa en ny tröja som belöning för att jag inte har köpt NÅNTING på flera månader, massa månader!
Nu blev jag så glad för att det är så fint väder, men när jag har slutat så lär det ju hinna bli mörkt, typiskt otur!
Vi ses.
Puss.
Fet Tisdag.
Igår tänkte jag komma igång litegrann med träningen men då blev aquabiken inställd för att Maria var sjuk, stackaren, jag blev lite ledsen för att varje gång jag ska försöka komma igång igen så är det alltid nåt, oftast är det jag själv som blir sjuk, sist fick jag magsjuka, sen brukar det alltid ta ett tag innan jag ids försöka igen. Nu har vi ju åtminstone varit smarta nog att boka in bars på torsdag för annars hade jag garanterat skitit i allt i en månad typ.
Igår var en bra dag ganska länge men däremot så fick jag en gråt här på jobbet som vanligt nuförtiden, men inte en sån som tidigare, inte panikångest, ingen ångest alls, bara att jag kände en enorm sorg.. men det gick över, och jag deppade inte resten av kvällen, fast ett tag ändå.
Idag ska jag gå ut och gå när jag slutar jobbet, kanske hela strandpromenaden eller längre och Elin ska komma med mej om hon tar sej in till Kalix =) Det blir nog bra.
Nu ska jag längta efetr lunchen =)
Vi ses.
Bra dag!
När jag vaknade på morgonen så gick jag till spegeln och så sa jag "idag är en bra dag", lite psyko varning att prata högt med sig själv när man är ensammen men FAKTISKT så hjälpte det! Jag har varit trött nu efter lunchen men det har varit en bra dag, jag har inte haft dom där ångest känslorna alls idag och jag har varit på bättre humör än vad jag har varit på länge! Kanske jag alltid ska leka psyko och prata med mej själv framför spegeln (?) Jag brukar gå runt och prata för mej själv ändå, så varför inte göra det när man vet att man gör det?=)
När jag slutar så ska jag vila, sen ska JAG, (tro det eller ej) ÄNTLIGEN fara på vattenarobic, jag ska äntligen börja lite smått med träningen och förhoppningsvist så kommer jag älska det och fara många många gånger mer, kanske inte att jag ska bli så inne som jag var tidigare då jag faktiskt inte gjorde så mkt annat än att träna, jag levde verkligen bara för att kunna träna.. kanske var bra att ta en liten paus i det och komma tillbaka till verkligeheten ett tag och börja träna i normal takt och inte varje dag, typ 4 timmar om dagen =)
Sen ska jag ta och städa lägenheten någon dag, kanske till helgen om jag kan vakna tidigt, kommer bli förbannat jobbig att fara dit och nu speciellt då jag kommer fatta att katterna inte är kvar.
Nå, hoppas att dagen fortsätter vara så här bra och att jag firtsätter vara glad idag.. skulle vara skönt med en deppfri dag!=)
Haha.
Welcome to the jungle!
Hello!
Igår var faktiskt jätte trevligt, vi drack liite öl (faktiskt), var hos Anders bror och spelade Nintendo Wii, vi sprang och hoppade längdhopp;) Jag pratade faktiskt också i telefonen med min farbror och det är alltid trevligt när släkten ringer :)
Idag mår jag dåligt, inte för att jag är bakis utan för att jag är hungrig, jag har legat i sängen tills nu och kollat på Step up 2 och jag skulle verkligen vilja kunna dansa som dom!! Tänk om man skulle kunna det lite man skulle vara kungen på Hotto då ;D haha.
Ikväll blir det nog skotern till skärgården, har jag hört ryktas om och det kommer bli roligt skulle jag tänka mej, alltid så mysigt med sånna där små utflykter:) Nu måste jag tvätta bort gårdagens annsikte och klä mej så att jag kan fara till Korpikå! :) Ha det bäst! Live and let Die! (lyssnar på Guns N´roses, så jag rycktes med)
Och Gitsy! Jag kommer gärna till farmor när ni ska dit för jag måste ändå ta mitt arsle dit nån dag, har inte blivit av på ett tag, så självklart blir det perfekt, och jag vill även gärna knäppa foton! :) Ni kan väl höra av er för jag är fattig och har inga pengar på telen! :) Puss på dig!
Ni får alla ha det bra, för det ska jag också försöka ha det!
Varför ska det vara så svårt?
Jag vet inte om det bara är jag, men jag är inne i en ond cirkel just nu och ser bara hinder istället för att se lösningar och allt bra som egentligen alltid kommer med det som är dåligt.
Precis som ordspråket "De som inte dödar blir man starkare av", just nu har jag så svårt att känna styrkan, men jag vet att jag kommer bli bra och jag vet att jag egentligen inte mår så dåligt som jag just nu gör, jag vet att jag klarar mej igenom det här och att det bara är en period i mitt liv just nu.
Jag borde se ljusningen i allting istället och inte bara tänka att allting går emot mej, för så är det verkligen inte, det är väldigt mkt som går med mej också, som följer min väg.
Jag har förlorat mina närmaste inom loppet av 5 månader, att förlora sina vänner fast dom fortfarande lever är ungefär samma känsla som att någon dör, bara att jag är glad att dom lever och kommer alltid att tänka på dom även om dom förtränger mej. Jag har mött nya människor på min knakiga väg och förhoppningsvist så kommer dom finnas för mej i framtiden istället.
De händer mkt i livet och i mitt liv har det hänt väldigt mkt sen jag var 14 och jag har nog upplevt det mesta som många andra inte skulle vilja drömma mardrömmar om (Är absolut inte den som har varit med om det värsta men om mkt) och jag har och jag har blivit starkare men jag vet också hur svårt det är att se ljusningen i svåra situationer och att det tar tid! Men ÄNDÅ kan jag INTE tänka så, ändå går jag och tänker på allting, och att allt är dåligt och när jag försöker vara glad så får jag ångestattacker och det blir bara inte bättre, men nu intalar jag mej själv att det kommer bli bättre och nu FÅR jag må dåligt tills jag helt enkelt mår bättre.
Snart ska jag börja ta tag i saker också, så att jag får bort lite av allting som stjäl min energi, men det är väldigt svårt det också att försöka ta tag i nånting när man inte har orken, men det måste ju göras förr eller senare så är det ju bara.
Nu ska jag fortsätta deppa så det går över snarast, fast det lär ju dröjja eftersom att det bara blir värre!!
Se ya.
Hoppas att söttona har det bra i katthimlen!
