För någon dag sen så såg jag något hjärtkrossande, Jörgen har flyttat! Han sprang nu runt i en annan skog och samlade kottar, och jag förstår honom till viss del för där han bodde så gungade det så mycket när det blåste men han kunde ha gett mej ett besked jag trodde nämligen att han var död. Det var så roligt och se när han sprang runt i skogen några meter ifrån hans gamla hem.
En morgon när jag vaknade för längesen då han fortfarande bodde i sitt gammla hem så brukade han göra situps som morgon gympa i ett gammalt träd, han hängde i sina små ben krokade mot grenen och sedan gjorde ha situpsen. Det var så vi träffades första gången, jag innanför fönstret. Han blev rädd för mig då och sprang hem till sig men sedan har vi liksom träffats då och då, aldrig pratat med varandra förstås men det räcker med ögonkontakt för att veta hur man känner för varandra.

Jag saknar min kära EKORRE JÖÖRGEN!!