Broken heart!
Man kan vakna till av sej själv ibland om hur man tänker tillbaka på andra tider, gamla tider, det som var förut och det som aldrig kommer komma igen.
Jag tänker på tiden innan allt det här med Thomas hände, jag funderar på hur jag verkligen var en helt annan person, jag var så lycklig, jag var alltid glad och jag hade sån utstrålning tidigare, när jag ser mej själv idag så känner jag mej bara heeeelt "grå" eller jaaaa.. jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag ser att jag inte är lycklig, jag drömmer om han varje natt (det är ju absolut bra) men jag saknar honom sp fruktansvärt mycket så att nästan varje dag är en pina, jag har slutat gråta varje natt, men ibland gråter jag på natten fortfarande, jag går upp i smyg på toaletten och sitter bara där och gråter, jag känner mej deprimerad nästan jämt och jag vill ju bara vara lycklig, jag vill att min hjärna ska skratta sej lycklig för den situationen jag är i nu, jag vill vara glad varje dag för att jag har ett liv som växer i min mage, mitt barn, min SAGA.
Jag är lycklig för att jag ska få ett underbart liv och om bara 2 veckor kommer jag få hålla henne i min famn, och när jag tänker på det så blir jag lycklig, men nästan jämt så tänker jag bara på allt jobbigt och då kommer min ångest smygande igen, mitt illamående, mina tårar och min förfärliga hjärtklappning.
Jag vill bara att allt ska bli precis som förut, jag vill kunna stråla av lycka igen, jag vill vara glad igen, jag vill att människor ska bli glad av att vara med mej igen, jag vill kunna älska mitt liv igen till 100 %.
Jag vet med all säkerhet att man tillslut lär sej leva med det här, med saknaden och sorgen och att man lär sej vara glad igen, men hur länge ska det ta, när får jag känna sån där RIKTIG lycka igen, 100 % lycka att precis allt i mitt liv är bra, när händer det? När tar min hjärna de steget?
Jag försöker vara ute och gå och rensa tankarna så mycket som möjligt nu för jag tror att det är nyttigt att bara vara helt ensammen ibland och utomhus så kan man verkligen rensa hjärnan samtidigt som jag vet hur nyttigt det är och som jag älskar att krypa ihop i Anders famn och bara ligga där och känna mej älskad.
Jag vill skriva att allt alltid är bra, jag vill skriva att jag är så lycklig just nu, men jag kan inte för det stämmer inte.. jag måste skriva av mej, jag måste få känna efter hur jobbigt allt är ibland.
Jag är så otroligt rädd hela tiden, jag går runt nästan varje dag och är rädd för att jag ska behöva må så här dåligt som jag mår just nu, för det kommer alltid någon gång, nån gång på dagen så kryper sorgen fram, det går inte en endaste dag som jag är jätte glad hela dagen.
Hur ska jag få tillbaka MEJ, JAG (!?)
Missförstå mej inte nu heller, jag är glad över hur mitt liv ser ut idag, jag är verkligen glad över att jag har Anders, över vad vi har skapat oss, och jag är verkligen överlycklig om att vi ska få våran alldelens egna familj, jag är lycklig över hur mitt liv snart ska se ut med eller utan medvind, det handlar absolut inte om det.
UTAN det är bara att jag varje dag går och saknar nånting, att jag varje dag känner mej grå, att jag varje dag känner mej tråkigt, känner mej ivägen, att jag varje dag känner att jag inte ger någon nånting att jag endast tar från allas energi, att jag är den mest tråkigaste människan som finns, att jag behöver allt för mycket uppmärksamhet och att jag kräver för mycket energi av andra.
Att jag helt enkelt inte ger någon ett smack! Jag bara går runt och stjäl folks glada miner och att folk är riktigt less på att behöva umgås med mej, för jag vet att jag är riktigt BITTER!
Men JA; jag kräver extra mycket uppmärksamhet nu inte bara för att jag känner mej deprimerad utan för att jag är gravid och har extra jobbiga hormoner, rätt salgs uppmärkssamhet och vid precis rätt tillfällen..
Jag saknar honom bara helt enkelt, jag menar, han var ju en del av mitt liv, jag kände honom hela mitt liv, han fanns där första dagen i mitt liv och följde mej resten av mitt liv, vi var nästan alltid med varandra och gjorde allt med varandra och han ställde alltid upp på mej och jag kunde alltid berätta allt åt han!
Det gör verkligen fruktansvärt ONT! Det verkligen bara värker.
Återigen så är jag sådär fruktansvärt jobbig och gnällig om hur jobbigt jag har det, det är heller inte menat så, men det är min blogg, läs den inte om ni inte vill se mitt perspektiv på mitt egna liv! Det pendlar från dag till dag beroende på hur jag mår just när jag skriver men återigen läs den inte om ni inte vill veta hur jag känner just när jag känner det.
Luleåå..
Efter att han är klar och efter att vi har käkat lunch (förhoppningsvis GOD lunch) så ska vi fara på Storheden och kolla runt lite inne på Jysk och Biltema, förmodligen Rusta också, dom bästa affärena :) Där allt är så himmla billigt.
Efter det är det hemfärd och middag på hotell Valhall med Anders mamma och pappa, Godaste Grillbuffén!
Fredag råkas det ju vara ikväll och om jag inte är död när jag kommer hem från hotellet så hoppas jag på Fredagsmys! Men jag har inte sovit nästan nånting inatt och då brukar det in´te vara speciellt mysigt nånsin för att man bara är trött och grinig. Men vi hoppas på ett glatt humör ikväll och förhoppningsvist så har det inte börjat regna och det betyder att jag kan gå ut på en promenad, SKÖNT!
Ses*
Julbaket (?)
Imorgon bär det av till Luleå under dagen för då ska jag följa med Anders en stund medans han arbetar och sen ska vi fara förbi Jysk och min nya favorit affär BILTEMA! haha, på biltema har dom ju allt möjligt roligt! :)
Ikväll blir det nog ett bastubad för jag är igenom frusen av någon kontig anledning, känner mej frusen ända in i märgen och jag har ju inte gått någonstans idag utan jag lyckades ju faktiskt fixa skjuts med världens bästa mamma så jag vet inte varför jag är så kall, men jag har nog varit det ända sen jag vaknade.
Nåväl nu ska jag ta och göra nånting innan jag ska ner på stan igen, hon tog inte kort på Fot och hudvård så jag måste fara och ta ut kontanter och fara dit igen, just de ja, det var förresten jätte skönt med lite fotvård, det känns också jätte fräscht!
Blir nog ingen promenad alls idag, det är ju ett sånt jäkla väder och sån jäkla slask, inte skönt alls att vara ute och promenera då.
Hej svejs.
Väderguden.
Kommer nog skippa min promenad under dagen, jag får göra allt som jag hade tänkt göra ikväll under dagen och allt jag hade tänkt göra på dagen under kvällen (?) Kvällspromenad istället, dom har ju kvällsöppet ikväll så jag får fara och köpa en stegräknare då istället, mycket smartare! Och sen får jag ta och försöka få tag på skjuts (av typ mamma) till fotmassagen senare, för alltså jag kommer verkligen bli SJÖ-blöt om fötterna annars och jag hatar när sockarna blir blöta och ännu värre är om jag skulle lyckats bli sjuk nu också.
Igår la jag upp lite bilder på pixboxen, jag har tänkt göra det ett tag nu men det har aldrig blivit av eftersom att jag har haft annat att tänka på, men denna dator måste vara den segaste så det tog en stund att ladda upp dom :)
Nåååå, om jag skulle ta lat-röven och ställa mej vid spisen och göra den där förbannade knäcken som jag har funderat på ett antal dagar nu! :)
SE Ya.
Stegräknare.
Jag har ju blivit en dåre på att gå ut och gå och ibland är det roligt att se hur mycket man har gått och då har jag försökt att ha på stegräknaren på min telefon, men den verkar ju fungera som den gör så imorgon ska jag absolut köpa en ny, för det kan tex inte vara 12.000 steg till Vassholmen och tillbaka, måste vara minst 4-5 km dit härifrån och det blir ju sammanlagt 10 km fram och tillbaka, det kan omöjligt stämma (!?)
Så imorgon har jag också en rolig TO DO lista:
- Gå ut på morgonpromenad till Vassholmen,
- Gå förbi Intersport och köpa en NY stegräknare,
- Hem och duscha,
- Gå till Fot och hudvård för en härlig och VÄL behövlig fotmassage,
- Gå hem igen,
- Göra chokladknäck,
- Middag.
Imorgon måste jag helt förlita på mej på vädret och underlaget på vägen för jag har absolut inget annat val än att gå imorgon, vare sej jag vill eller inte. Imorgon är jag nämligen helt utan bil, jag måste ju verkligen inte gå på morgonpromenad om jag inte vill, men min tid på fot och hudvård är bokad och går inte att avboka så jag har inget annat val än att gå dit. SNÄLLA SNÄLLA Vädergud, låt det bli fint väder imorgon och helst inte ishalka heller. (nu kommer det säkert bli världens sämsta väder, för när har jag någonsin tur?)
Nu är det nog dags för sängen så att jag orkar upp till min morgonpromenad, för jag måste hinna äta också och det vill jag ju göra minst 30 minuter innan avgång :)
Sängen nästa!
GUD FÖRBANNAT! - Vad jag saknar dej!
Desperate
Idag gick allt enligt planerna, tyvärr kom jag hem så sent så det blev inget julbak och inget av barn sängkläderna blev stryket, men det är lungt för jag tror jag hinner! :)
På tisdag nästa vecka ska jag tillbaka på tillväxt kontroll och jag kommer få den BRAiga läkaren och det känns som en sten försvann från hjärtat, för man vill ju gärna ha en läkare som man litar på. Jag kom även fram till att på onsdag nästa vecka är de bara 2 veckor kvar till beräknad kläckning, spännande och pirrigt.
Nu - Glögg och inta possition soffläge! =)
Julbak!
Jag har bestämt mej att för i år så ska det infinna sej en julkänsla i min kropp, min jul kommer bli så annorlunda så jag kommer behöva den extra julkänslan, detta påbörjas med julbak i veckan. Jag ska baka, chokladknäck, knäck, chokladkola, lussebullar, saffranslängder, mjuk pepparkakor och självklart, vanliga hederliga pepparkakor! :) Jag var och handla idag och hade ju som sagt tänkt påbörja baket imorgon med saffranlängder som står högst på listan, jag glömde ju förstås att köpa saffran, så det får bli inköp på det imorgon :)
Imorgons TO DO lista ser ut så här:
- Ringa Sunderbyn och boka ett nytt eget ultraljud i veckan.
- Äta frukost,
- Sminka mej,
- Gå strandpromenaden till Vassholmen och sedan ner på stan och lämna tillbaka kvällens film,
- Handla på hälsokostaffären, Kisel och Kanske kost-tillskottet Imedeen,
- Sedan bär det iväg till sjukhuset för ett besök på både labb och hos barnmorskan,
- På hemvägen går jag förbi ICA och köper Saffran.
Hemma:
- Stryka lillans sängkläder,
- Baka.
Sedan får jag se vad dagen ger mej, men det är bra att ha TO DO listor när man är sjukskriven, annars ruttnar man bort som jag gjorde idag.
Nåväl, nu måste jag verkligen ner i sängen så att jag orkar med morgondagen, det skulle vara en fördel.
Gonatt.
PussOKram
Tiderna förändras.
Haha. Idag sitter jag med en stor mage och svällda fötter, gick till tele igår på en promenad, sedan åt jag massor med god och nyttig mat hos mammas Robert helt och hållet nykter och idag har jag mått riktigt bra och imorgon så fortsätter jag min sjukskrivning, förra året just vid den här tidpunkten så hade jag garanterat just slutat vara bakis efter gårdagen bravader på Elins fest, och skulle väl just till att måste lägga mej i sängen för en jobbig arbetsdag imorgon.
Tiderna förändras..
Tomorrow is another day.
Idag har varit en härlig dag, jag har gått ut och gå mycket och tagit det lungt och inte stressat, efter dom Desperata Hemmafruarna så blir det ut igen för en promenad med Elin och den lånade Storm, sen blir det sängen direkt.
Anders har varit borta inatt, han har sovit i Kiruna så igår våldsgästade jag Annelie med en film, choklad, te och frukt, det var jätte mysigt och jag hade verkligen valt en alldelens perfekt film för 2 ensamma tjejjor!
Hann ju inte skriva så mycket, för nu måste jag slå igång tv:n.
Vi ses. Puss-
Sirpa och Pirjo.
Jag har haft en helt underbar helg, på nåt konstigt sätt (?) Vi har inte gjort precis nånting i helgen men ändå har den varit helt underbar för det känns som att jag har samlat ny kraft som jag verkligen behövde.
Imorgon är det Sunderbyn åter igen, och det är så skönt att jag får fara dit på koll hela tiden för att då har dom ju verkligen koll så att ingenting händer.
Hade tänkt fråga dom imorgon varför dom bara inte gör kejsarsnitt snarast, jag har verkligen hunnit fundera igenom det och det känns kanske lika bra att dom gör det, för då sätter dom lillan i Kuvös som fungerar lite som en konstgjord mage, men det bästa av allt är ju att dom kan påtvinga henne näring som inte min kropp kan.
Hon tar ju inte emot näring från mej, så jag kan ju inte kontrollera det då, och jag kommer ju garanterat få göra kejsarsnitt iallfall eftersom att hon vägrar vända på sej i magen och läkaren vill inte vända på henne eftersom att han tycker att hon är för ömtålig. Såå.. då kan dom ju göra det snarast så slipper jag gå runt och oroa mej över att hon inte får tillräckligt med näring (?)
Sen är ju inte jag den där personen som verkligen ser framemot en förlossning och jag kommer förmodligen aldrig att bli det heller, för att jag är lite mesig, jag ser inget speciellt vackert i att föda, spricka och sys, jag vill bara att födseln ska vara helt smärtfri (vilket den hur som helst inte kommer vara) och att jag sen ska få hålla i mitt lilla charmtroll som för övrigt kommer vara den sötaste varelsen som har funnits på den jord!
Jag har ju blivit sjuk också, men det skrev jag säkert om i förra inlägget, känns lite jobbigt att vara sjuk, speciellt när det gäller förkylning som man verkligen inte på nåt sätt kan bota, jag har verkligen snytit sönder min näsa med hjälp av 2 hela toarullar och de är bara under helgen, resten av dagarna har gått ut på att dricka så mycket te som möjligt, äta massor med C-vitaminer och försökt hålla mej undan från panodiler, jag hatar att snora för det finns inget mera avtändande en snor, eller jo.. slem!
Men man känner sej så jävla äcklig när man går runt och snora och speciellt när den härliga svininfluensan härjar för då tror ju varenda jävel att man är svin-smittad, och vågar typ inte ens hälsa på en, haha. Jaaa.. man känner sej helt enkelt väldigt ovälkommen överallt.
Rösten försvinner som tur är bara på morgonen och om jag har en sen kväll, sen har jag den kvar resten av dagen och min vanligtvist hemska hosta har inte infunnit sej ännu, tack O lov, för då skulle varken jag eller Anders få en blund, för de vet alla som har sovit med mej och min hemska förkylningshosta att det inte finns värre "ofrivilligt-uppesittar-metod", inte ens mina snarkningar är värre och då är det illa!
Nåja, jag tror jag ska hoppa i duschen nu så att jag är ren, fräsch och fin imorgon hos läkaren, ska försöka orka upp en stund innan så jag får sminka till mej litegrann så att jag känner mej lite fräschare, jag brukar göra så när jag är sjuk, gå och sminka mej så att jag känner mej frisk för då blir det åtminstone inte psykiskt och ibland känner man sej lite friskare än vad man gjorde innan, haha. STÖRD (?)
Förresten så vill jag bara upplysa alla som läser min blogg och har hört Anders prata om "Sirpa" att vårat barn inte ska heta Sirpa, det är Anders "finn"-namn när hon är arg och mitt "finn"-namn är Pirjo, frukta ej :) 
/M
Fredag den 13:de November.
Jag är bara lite bitter!
Jag hatar när man klagar och tycker synd om sej själv och nu på sista tiden så tror jag att det har kommit att bli lite av en vana för mej, haha, att tycka synd om sej själv. Dels för att det har hänt så mycket men sen tror jag att några hormoner spelar in i bilden också.
Just nu sitter jag här med feber för 4:de dagen i rad ochvill inte knapra i mej en massa panodil eftersom att jag försöker undvika sånt, jag snorar och låter illa och börjar snart få sår runt näsan för att min kropp verkar vilja döda alla mina vita blodkroppar, SOM verkar vilja komma ut i form av snor. Jag nyser varannan sekund, jag är så förbannat trött att jag knappt orkar lyfta mej för att hämta mitt värmande te och alla vitaminer som jag verkligen försöker trycka i mej själv. MEN det kunde ha varit värre, jag har åtminstone inte svininfluensan (peppar, peppar)
Min lilla mage verkar ha slutat växa nu, eller iallafall den lilla krabaten verkar ha viljat sluta växa, hon som ligger därinne och sparkar mej varje gång som jag råkar lägga mej på hennes högra sida. Japp, hon har gett upp allt som har med växandet att göra och tydligen har min kropp även gett upp med att producera fostervatten, för detär tydligen också brist på, det kanske kommer bli ett kejsarsnitt, får gå nu varannan dag på tillväxtkontroll i Sunderbyn och med mej har både jag och Anders en packad väska ifall att vi blir tvugna att stanna för det har dom bett oss om.
Jag är faktiskt inte speciellt orolig eftersom att jag verkar ha hittat den perfekta doktorn att ha koll på de lilla busfröet, jag känner mej säker på att hon kommer komma ut lagom i tid för att må bra, även om det är om några dagar eller om 4 veckor som det är planerat och kejsarsnitt har jag absolut ingenting emot, så vilken väg hon än väljer bli bra bara hon mår bra.
Så nu varje dag här framåt så är det väldigt passande med min sjukskrivning och den kunde inte ha kommit mer perfekt, jag är sjuk och jag behöver verkligen ta det lungt så att min lilla krabat också kan ta det lungt och försöka att bli lite större, jag är beräknad om nästan exakt en månad och hon väger bara 1800 g nu, läkaren har inga problem med att hon är av den mindre sorten efetrsom att hon inte hade kunnat vara så jätte stor i min lilla kropp, men han är däremot väldigt bekymrad över att hon mitt i allt inte vill växa till sej och har inte gjort det på några veckor, och så här på slutet ska hon växa allt mer, hon ska snart vara leverans klar jue :) MEN det kunde ju också ha varit värre, tex om min barnmorska hade fått bestämma så hade detta aldrig upptäckts och jag hade inte fått gå på alla kontroller och då hade dom inte haft den kollen som dom har nu och som dom behöver ha nu, speciellt i bristen på mitt fostervatten.
Nu ska jag återgå till att dricka te och knapra i mej vitaminer så får jag skriva här en annan dag.
PussOKram
Vad ska man säga?
Nu har farmor gått bort och hur mycket man än försöker "förbereda" sej för det värsta så står man där helt oförberedd när man får veta det.
Jag är evigt glad över att jag hann träffa farmor innan hon for ner till Umeå för jag vet att jag hade mått riktigt dåligt annars. Men jag är så ledsen över att hon inte hann träffa min lilla innan, för jag vet att hon såg framemot det, och jag önskar att jag hade pratat mer med farmor än vad jag gjorde på senaste, för jag älskar att vara med henne, men på nåt sätt så har jag haft "annat" att göra, det har bara inteblivit så att jag har varit där som jag hade velat, men jag vet att hon visste hur mycket jag älskade henne och det är det som spelar roll!
Jag bad min farbror viska i hennes öra att jag alltid kommer att älska henne och han ringde upp och sa att han hade gjort det.
Jag börjar bli rädd för mej själv nu för det känns som att allt jag rör vid går sönder, att allt händer alla som jag älskar...
This is it.
Slutar om 30 minuter och då ska jag fara hem en stund och kanske vila eller gå ut en stund, sen är det dags för läkarbesök och förhoppningsvist fortsatt sjukskrivning eftersom att barnmorskan rekomenderade det och jag känner att jag behöver det, på ett sätt så är det som att jag knappt orkar 50 % efter att ha jobbat det ett tag, jag är fortfarande alldelens för trött, vissa dagar går det jätte bra men vissa dagar orkar jag knappt 2 timmar här så det är helt upp och ner hur jag mår. Det märks på min frånvaro också, har varit borta hur mycket som helst den senaste tiden, både för att jag har kännt mej halvsjuk, eller att jag har varit jätte trött och vissa nätter har jag problem med att somna pga "kramp" som jag kallar det, och vissa dagar försover jag mej som idag, så det går inget bra alls för mej att jobba egentligen. Känns inte som att jag är super duktig på att sköta mitt arbete som det ser ut nu och det är ännu jobbigare, speciellt för samvetet.
Nåja, nu ska jag ta och avsluta här så kanske jag skriver mer senare under kvällen.
Se ya, Puss O Go.
