Jag är bara lite bitter!
Jag hatar när man klagar och tycker synd om sej själv och nu på sista tiden så tror jag att det har kommit att bli lite av en vana för mej, haha, att tycka synd om sej själv. Dels för att det har hänt så mycket men sen tror jag att några hormoner spelar in i bilden också.
Just nu sitter jag här med feber för 4:de dagen i rad ochvill inte knapra i mej en massa panodil eftersom att jag försöker undvika sånt, jag snorar och låter illa och börjar snart få sår runt näsan för att min kropp verkar vilja döda alla mina vita blodkroppar, SOM verkar vilja komma ut i form av snor. Jag nyser varannan sekund, jag är så förbannat trött att jag knappt orkar lyfta mej för att hämta mitt värmande te och alla vitaminer som jag verkligen försöker trycka i mej själv. MEN det kunde ha varit värre, jag har åtminstone inte svininfluensan (peppar, peppar)

Min lilla mage verkar ha slutat växa nu, eller iallafall den lilla krabaten verkar ha viljat sluta växa, hon som ligger därinne och sparkar mej varje gång som jag råkar lägga mej på hennes högra sida. Japp, hon har gett upp allt som har med växandet att göra och tydligen har min kropp även gett upp med att producera fostervatten, för detär tydligen också brist på, det kanske kommer bli ett kejsarsnitt, får gå nu varannan dag på tillväxtkontroll i Sunderbyn och med mej har både jag och Anders en packad väska ifall att vi blir tvugna att stanna för det har dom bett oss om.
Jag är faktiskt inte speciellt orolig eftersom att jag verkar ha hittat den perfekta doktorn att ha koll på de lilla busfröet, jag känner mej säker på att hon kommer komma ut lagom i tid för att må bra, även om det är om några dagar eller om 4 veckor som det är planerat och kejsarsnitt har jag absolut ingenting emot, så vilken väg hon än väljer bli bra bara hon mår bra.

Så nu varje dag här framåt så är det väldigt passande med min sjukskrivning och den kunde inte ha kommit mer perfekt, jag är sjuk och jag behöver verkligen ta det lungt så att min lilla krabat också kan ta det lungt och försöka att bli lite större, jag är beräknad om nästan exakt en månad och hon väger bara 1800 g nu, läkaren har inga problem med att hon är av den mindre sorten efetrsom att hon inte hade kunnat vara så jätte stor i min lilla kropp, men han är däremot väldigt bekymrad över att hon mitt i allt inte vill växa till sej och har inte gjort det på några veckor, och så här på slutet ska hon växa allt mer, hon ska snart vara leverans klar jue :) MEN det kunde ju också ha varit värre, tex om min barnmorska hade fått bestämma så hade detta aldrig upptäckts och jag hade inte fått gå på alla kontroller och då hade dom inte haft den kollen som dom har nu och som dom behöver ha nu, speciellt i bristen på mitt fostervatten.

Nu ska jag återgå till att dricka te och knapra i mej vitaminer så får jag skriva här en annan dag.

 

PussOKram