Idag har jag vart på jobbet eller jag är på jobbet fortfarande och jag fick faktiskt ett samtal från Amy Dimonds pappa, det var lite roligt. Men sen kommer en chokad Jenny som verkar ha fått nån knäppis på tråden som undrade om livförsäkringen gäller för barnen om ens föräldrar blir mördad. Hur vet man om hon ska mörda sina föräldrar, sin man eller har blivit hotad till livet själv? Vilket som är ju lika illa.
Nu berättade Jenny nyss att det var en kvinna som hade ringt till en begravningsbyrå och sagt att dom skulle göra iordnongen en kista för att hon skulle ta livet av sig. Tur att inte jag fick det samtalet vad ska man göra lixom, vi har ju ingen utbildning på att övertala folk att inte ta livet av sig. Huvva.

Om någon självmordsbenägen människa nån gång läser min blogg så kan jag ju bara säga att fy fan vad elakt av er, ni måste tänka på andra på eran familj, barn eller vänner och om ni anser att ni inte har något av detta så kan jag LOVA att det är någon som bryr sig så gör inte det. Min kompis Ex tog livet av sig och jag kan meddela att hon inte mådde så bra. När jag var liten så tog min pappa hand om en kille som jag anser/ansåg som min halvbror även om vi inte träffades ofta, han tog livet av sig och att se hans bror och mamma och alla hans kompisar och mina egna känslor, man undrar VARFÖR? Kunde man ha gjort nåntiing, var det någons fel? Nu vet jag ju att han mådde inte så bra och att vissa saker inte gjorde det lättare för han. Men snälla om någon ens tänker tanken, dont do it! Det är det värsta som kan hända en när ens nära dör. Och om den personen själv väljer att dö så är det nästan ännu värre. Jag ryser av bara tanken på den dagen som det hände när jag berättade till min bror som var väldigt nära vän med honom att han inte levde, och min bror bara bröt ihop av tårar. När jag sen for till hans familj och alla försökte hålla tårarna, speciellt jag som inte kan gråta framför folk om jag inte är full. Det är hemskt.

Nåja nu ska jag ta tag i mitt jobbande igen, kanske skriver mer sen.
PussOKram