Idag har jag gått och funderat på detta ämne som rör faktiskt skrämmande många, jag hatar männen som under flera år bryter först ner kvinnan psykiskt och sedan fysiskt.

Min bästa vän blev under 2 år slagen av sin pojkvän, och jag har funderat hur man accepterar det första slaget men jag tror att det är för att killen ber om ursäkt och det ska inte hända igen osv. Men det händer igen, hur tillåter man det andra slaget? Det är svårt att förstå när man själv inte har varit i samma sits.

Min bästa vän kom 100 gånger till mej med taxi mitt i natten med svullet annsikte för att hon var rädd, hur ska man agera som en 15 årig? Självklart ville jag ju att hon skulle göra slut och polisanmäla honom och  jag hatade honom och det gör jag fortfarande han visste om det och började förbjuda min kompis att vara med mej och han klarade det, jag har flera hemska minnen från denna man och jag avskyr han så mycket.

En dag sa min bästa kompis stopp, det var efter att han hade hållt henne inlåst i lägenhet och spöat henne i nästan 5 timmar med pauser..
Jo då, han slutade ibland då hon var tvungen att tvätta bort allt blod och när han ville ta en rökpaus, han gick även iväg ibland och tände ljus.
När han var färdig med misshandeln så tog han allt som han kunde hitta av värde och lämnade henne där tills morgonen efter, hon var helt slut så att hon inte kunde röra sig, nästa dag kom han tillbaka och la is på hennes sår, omtänksamt.
Sen drog han och då polisanmälde hon det.

Jag träffade henne 3 dagar efter misshandeln och då hade den värsta svullnade sjunk och då kan jag som såg henne tänka mej hur hon har sett ut innan det eftersom att när jag träffade henne så såg man inte hennes ögon, för hela hennes annsikte var så stort och uppsvält att hon själv knappt kunde se och hennes läppar såg ut som Angelina Jolies gånger 10, hela hennes kropp var alldelens lila av stora blåmärken, hennes piercingar hade slitit ut från hennes kropp, hennes öron var alldelens tjocka av snullnad och hennes ödonvitor var helt knallröda av blod.

Jag var med henne och jag såg hur hon såg ut och jag grät när jag var tvungen att titta på henne..
Jag gråter nästan nu för att varje gång jag tänker på det så känner jag hennes rädsla när han försökte dunka hennes annsikte mot säng gaveln och när han höll stryptag på hennes smala hals i försök att strypa henne...
Hon kunde på riktigt ha dött den natten för det var så pass allvarliga skador.

Jag hatar byhålan jag bor i, för alla är så satans dumma i huvudet, vet ni vad vissa har sagt?
Att hon förtjänade det.
Idioter!