Leave out all the rest

Jag vet inte hur länge det kommer ta men säkert kommer det att ta läänge innan jag ens accepterar att det som har hänt har hänt och jag kan inte göra nånting åt det och kommer aldrig kunna göra nånting ogjort heller, det är det som är det svåra, att man inte ens fick spola tillbaka tiden lite grann, bara en liten liten bit och åtminstone när något sånt här ska hända så skulle det kännas rättvist faktiskt..

Jag har så mycket på mitt hjärta som jag aldrig kommer få ut och kunna göra nånting åt, så mycket som jag skulle vilja ha sagt eller ibland kanske inte ha sagt, så mycket som jag kanske borde ha gjort som jag aldrig kan göra nu.. det är verkligen helt sjukt och när jag tänker på det så slår det ner en liten blixt i huvudet där jag faktiskt förstår vad som har hänt och det gör så ont just då, just sekunden då jag förstår att allt är inte bara en mardröm!
Jag försöker hålla hårt i dom jag har kvar och ta väl hand om alla, och jag försöker att vara på topp varje dag så att ingen ska känna att jag är någon som är jobbig att vara med, jag gråter inte, jag beklagar mej inte och jag försöker verkligen bara vara positiv och det går bra men så fort jag blir ensammen så blir det riktigt jobbigt för då kommer alla känslor och då sitter jag där själv med dom, ibland vet jag inte ens hur jag egentligen orkar leva, hur jag orkar vara glad eller ens le åt någon.. men jag víll inte för allt i mitt liv vara en sån där människa som tar ut min egen huvudvärk åt någon annan eller vara less åt någon annan, jag vill inte att andra ska må dåligt bara för att jag mår dåligt. (det är nog därför jag skriver mkt här, för då får jag säga det till någon men man måste inte läsa)

Jag mår inte bra, jag mår inte ens egentligen okej, men jag lever och dom jag har kvar lever och jag är nöjd med det, allt jag behöver är dom jag har kvar och det är också dom jag kommer kämpa för i resten av mitt liv.
Jag skiter egentligen i allt annat för det är allt som räknas, inget annat räknas i slutändan, bara kärleken för alla man bryr sej om.

I dreamt I was missing
You were so scared
But no one would listen
'Cause no one else cared
After my dreaming
I woke with this fear
What am I leaving?
When I'm done here?
So if you're asking me I want you to know

When my time comes
Forget the wrong that I've done
Help me leave behind some
Reasons to be missed
Don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory
Leave out all the rest

Don't be afraid
I've taken my beating
I've shared what I've made
I'm strong on the surface
Not all the way through
I've never been perfect
But neither have you
So if you're asking me I want you to know

Forgetting
All the hurt inside you've learned to hide so well
Pretending
Someone else can come and save me from myself
I can't be who you are

Kommentarer
Postat av: elin

Vad du är gullig gumman, men det är faktiskt okej att gråta inför oss- fast det vet du ju också! Jag kanske inte kan trösta, men jag kan gråta med dig.



Det behövs ibland, annars "rinner bägaren över".. Älskar dig!

2009-05-04 @ 09:44:35
URL: http://gaffelnasa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0