Mitt liv befinner sej fortfarande i ett slags lyckorus och jag undrar om jag alltid kommer få ha kvar den här känslan, jag hoppas det för den är helt underbar, och även om hon inte vet om det så ger hon mej otroligt mycket med kärlek varje sekund!

Jag är helt slut, jag saknar helt socilat umgänge, nätterna är inga dröm-nätter och jag längtar verkligen tills den dagen då jag orkar ha folk här och till den dagen då precis vem som helst kan komma utan att riskera att hon blir sjuk, men även om jag saknar allt det där så skulle jag tillbringa 100 år här inne i huset med Anders (VÄRLDENS bästa pappa) och lillen, för hon är värt varenda sekund av det!
Men som sagt så skulle det inte skada med lite extra sömn så att jag kan få visa upp henne till allihopa, mitt lilla liv, mitt underverk, mitt mirakel!

Táck allihopa för alla komentarer, men också för alla grattis SMS som jag har fått, jag vet inte om jag har svarat på ens hälften av dom :)

Nu ska jag nog passa på att sova en liten stund för att min skönhet sover nu och Anders är iväg och gör nånting.
 PussOKram på allihopa!