Ibland känns allt hopplöst och ibland känns det verkligen som att man inte orkar angagera sej, men ibland kommer det saker som man måste angagera sej om, fast man helst av allt skulle vilja strunta i allt och typ flytta eller bara åka iväg en stund och hoppas att stormen lugnar sej eller bara gå och gömma sej och hoppas att ingen nånsin hittar en.. jag har en sån period nu! Men jag måste lösa allt och det är BARA jag som kan göra nånting åt allt. Det kan kännas ännu jobbigare att allt ansvar ska ligga på en själv.

Jag försöker leva MITT liv men ibland känns det som att allt man gör bara blir fel, alla val man gör, alla stigar man väljer att gå så finns det alltid någon som lägger sej i, jag vill själv välja, jag vill själv lära mej, jag vill själv få erfarnheter, MINA erfarenheter och inte någon annans. Jag är ALDIG någonsin ute efter att få såra någon eller göra någon ledsen eller besviken, jag gör bara vad jag vill. Om jag nånsin ska växa som person så måste jag välja alla mina egna vägar, jag har inga planer för nånting, jag lever för dagen just nu.


Kanske jag ska gå och göra nåt vettigt nu för jag känner mej bara tom så jag kan ändå inte skriva nånting för jag tänker inte på nåt annat just nu..