Jag har haft turen att få dela mina 22 år med den absolut bästa storebrorn man kan ha, jag har haft turen att få ha honom vid min sida i vått och torrt i ont och i gott.
Jag hann berätta för honom miljarder gånger hur mycket jag älskade han och hur mycket jag brydde mej om honom och jag hade turen att få massor med kramar från honom och att få växa upp tillsammans med honom.

När jag var ett halv år och inte hade sett snö så var Thomas 5 år och han visade mej snön på det bästa sättet man kan. När mamma vaknade så hade Thomas tagit in mej till köket och han hade kastat upp allt vitt som man kunde hitta i skafferiet i luften och förklara att det är så här snö ser ut.

När jag just hade lärt mej cykla så tog Thomas med mej till våran grannes BMX bana och när jag kom hem den dagen så var min cykel trasig, för Thomas hade ju lärt mej cykla där.

Jag minns när vi var små då våren kom och vi fick cykla för första gången det året, och hur vi cyklade runt hela Näsbyn och i alla vattenpölar som fanns, och när sommaren kom så hade vi pilkastning och vattenkrig.

När jag var liten så bar han runt mej på axlarna och gjorde armhävningar med mej på ryggen.

När jag var 14 så kunde jag ibland bo hos honom i hans lägenhet och han gav mej alltid sängen och sov själv på soffan.

När han fick körkort så sa han aldrig nej över att behöva skjutsa mej någonstans och jag vet inte hur många gånger han har skrattat åt mej dagen efter att han har kommit och hämtat mej stupfull någonstans mitt i natten.

När jag var 20 och han 25 så firade vi vårat nyktra nyår med varandra hemma hos mamma, vi klädde upp oss i fin kläderna, gjorde fl'ärkfilé och potatisgratäng och innan klockan blev 00 så sprang vi omkring i huset och lekte kurragömma och släckte ner huset och jagade varandra med ficklampor i mörkret, haha, klockan 00 så sprang vi ut  och skålade med pommack och kollade på raketer, sen somnade vi soffan efter film maraton.

För några dagar sen så kollade jag på en massa foton som jag hade, och jag hittade gammalt klasskort på Thomas där jag hade klippt ut ett hjärta i ett papper och sen hade jag klistrat fast hans kort i mitten av hjärtat och då kan jag inte ha varit gammal för det var inte han på kortet.


Från att jag var ett liten liten barn tills att jag blev vuxen så har Thomas alltid varit min största IDOL, vi har verkligen delat varandras känslor med varandra, vi har skrattat och gråtit floder, vi har bråkat som syskon gör och han har alltid stolt visat upp mej som hans lillasyster.

Han hade världens bästa personlighet och tack vare han så är jag den personen jag är idag.
Han var alltid glad och han hade en utstrålning som gjorde att man log när han kom in i samma rum, han hade en humor som fick alla att skratta, han skämdes inte över något eller någon, han hatade inte, han ställde alltid upp för alla och tänkte alltid på alla andra i första hand.
Jag saknar ihäl mej ibland och det blir sömnlösa nätter då och då och jag har veckor då jag kan gråta i sträck nästan helt utan uppehåll, jag tappar all min aptit vissa dagar och ibland tycker jag riktigt riktigt synd om mej själv också. För allt i hela världen hade jag velat ha honom tillbaka.

Jag brukar visa Thomas på kort till Saga och jag säger alltid " Det här är din morbror, han älskar dej och han skulle verkligen vilja pussa på dej, han önskar att han kunde vara här med dej" och hon tittar alltid på hans kort och ibland kan hon skratta, jag brukar fråga henne om hon kanske har träffat Thomas för jag tror nästan det, det är ibland som att hon känner igen han, jag önskar att han kunde vara här och hålla i henne, jag lovar att han lätt hade varit världens bästa morbror!