Anders har fortfarande inte kommit hem och han tror att det skulle dröjja tills efter 00 när han kommer. Själv har jag tittat på dom desperata hemmafruarna och druckit LOKA och städat.
Ända sen Saga har kommit till världen så får jag flipp om det inte är städat här, kan inte slappna av om jag väntar med städningen tills "senare", så varje kväll går jag en runda här i huset och plockar upp överallt, och varje morgon direkt Saga vaknar så ser det likadant ut som kvällen innan, haha. Jag har sagt det till Anders att jag verkligen vill att det ska vara fint här när hon vaknar så att det verkligen känns som ett hem för henne.

När jag kollade på dom Desperata hemmafruarna så märkte jag att jag börjar bli mänsklig igen, ända sen Thomas dog så har jag inte gråtit åt NÅNTING som kanske "normala" människor gråter över (förutom när Saga föddes, men då var det glädjetårar), jag har tänkt att jag har blivit en maskin utan hjärta, en sån som inte har några känslor överhuvudtaget, en iskall människa, men nu märkte jag att mina känslor har börjat tina fram igen, sakta men säkert.. jag bryr mej om saker och ting igen och det känns faktiskt bra (?)
Hellre mår jag dåligt över saker än att vara likgiltig om allt. (Jag har provat båda)

Jag har förresten gråtit 3 gånger åt ingenting, men det är min hjärna som är störd. Jag brukar börja skratta, ni vet sådär jätte mycket så att det börjar trilla tårar från ögonen, och från sekunden en tår faller så typ slår det om helt så att jag blir riktigt riktigt ledsen, jag brukar alltså känna riktig smärta, och då brukar jag börja skratta för att jag är dum i huvudet och mitt iallt blivit ledsen fast jag 1 sekund tidigar var jätte glad och då blir det MYCKET värre, då blir jag ännu mera ledsen. Jag har nog en liten skada nånstans. :)

Nu blir det iallfall lite mera städ och sen blir det sängen och då får jag be till gud att Saga sover hela natten inatt, vilket hon inte har gjort på några dagar nu eftersom att tand nummer 5 och 6 är på väg.

Ha det bra gott folk och Tack för mej.