Jag gick och la Saga nyss och blev jätte sentimental och började gråta av fullt med blandade känslor över mitt liv.

Jag skulle göra allt för att få tillbaka dom personerna som jag har kännt hela mitt liv och som jag Alltid kommer att älska och sakna, men jag vet att det inte går. Det är fruktansvärt frustrerande att VETA att jag inte kan göra nånting, att det är försent nu, men då har allt jobbigt i mitt liv också gjort att jag uppskattar det jag har sååå mycket mer, jag är VÄL medveten om att man aldrig får ta någon för givet, att en person kan ryckas bort från en alldelens när som helst. MEN det är också viktigt att FÅ vara ledsen och att FÅ må dåligt, att FÅ gråta, att inte alltid vara glad, det är inte dåligt att visa sina känslor.

Ibland är det så svårt att se vad man ha, att leva för dagen och inse att trots ALLT så har jag allt jag har önskat mej och lite därtill, även om jag har haft det tufft i mitt liv och många av dom som jag har älskat över skyarna (som ingen annan kommer i närheten av) har lämnat mej och jag har mått så fruktansvärt dåligt många gånger och tänkt att nu orkar jag inget mer, då måste man kunna se vad man har just nu och kunna leva och vara glad för det.


Jag har fått uppleva mardrömmar som jag aldrig skulle önska att en annan männsika ska få uppleva, men jag har också fått uppleva den finsat drömmen av alla och som jag ÖNSKAR att alla en dag får uppleva.
Mitt liv just nu är fyllt med underbara männsikor som jag är riktigt tacksam och stolt över att ha fått lära känna, vissa har jag kännt längre och andra kortare tid men ALLA är lika viktiga för mej! 
MEN den vackraste varelsen av dom alla är SAGA och hon är och kommer ALLTID att vara den finaste och viktigaste männsikan i mitt liv. -Punkt.